Den årliga skatteplaneringen, vad handlar det egentligen om?

Skatteplanering torde vid sidan om skidning, backhoppning och spjutkastning kunna klassificeras som en finländsk nationalsport. Många gånger är vi så ivriga på att spara i skatter att kostnaderna för att göra det överstiger nyttan. Det säger något om motivationen…

I skatteplanerandets mest klassiska form minskar man på årets kapitalskatter genom att i slutet av året sälja placeringar på förlust. Förlusterna är nämligen avdragsgilla från kapitalinkomster. Så om du under kalenderåret har sålt aktier på vinst för 2.000€, så har du en latent skatteskuld på 600€ att vänta eftersom kapitalskattesatsen är 30%. Om du då säljer aktier som är på minus exakt samma summa, dvs gör en överlåtelseförlust på 2.000€ blir årets vinst 0€ och den latenta skatteskulden försvinner. Elegant så.

Men riktigt så enkelt är det inte, för placeraren behöver fundera på vad som händer härnäst? Vad gör man med summan från försäljningen av aktierna som var på minus? Om man har en portfölj med kvalitetsbolag, så kommer minuset främst från det att man köpt aktierna i fel tid, dvs för dyrt. Då vill man kanske äga dem igen. Kan man då köpa dem tillbaka?

Svaret på det är ja, men med två samtidiga krav, för det första ska motköpet ske tidigast följande dag (HFD 2009:53) och för det andra ska affärerna ske på den fria marknaden (HFD 2004:8), dvs på börsen.

Risken med dålig skatteplanering är att man säljer ut bolag, fonder och andra placeringar från portföljen och därmed skadar portföljens kvalitet och sammansättning. Man behöver alltså fundera noga på vad det är man gör och varför, samt vad planeringen får för långsiktiga följder.

Då du drar av kostnader, eller gör en liten överlåtelse (högst 1.000€/år) kan man bestående minska på kapitalskatten. Däremot då man säljer på förlust försvinner inte skatten i regel någonstans via (laglig) skatteplanering, den skjuts på framtiden.

Teorin är den att en förlust är avdragsgill året den görs och de fem därpå följande åren, men en positiv värdeförändring behöver man i bästa fall aldrig kamma hem om man inte vill. Men oftast dyker konsekvensen av en skatteplanering upp ett antal år senare på ett eller annat sätt. Jag tänkte kort gå igenom det via ett exempel på hur det här hänger ihop.

Innan det behöver vi känna till att kapitalbeskattningen ändrades en hel del för några år sedan, numera räknas alla kapitalinkomster ihop, vilket innebär att en överlåtelseförlust är avdragsgill också från hyresintäkter, skogsinkomst och till och med från kapitalbeskattad pensionsförsäkring i utbetalning. Det här gör kapitalbeskattningen betydligt mer flexibel än den var tidigare då överlåtelseförluster endast var avdragsgilla från överlåtelsevinster.

Exempel

Placeraren har under året gjort ett antal riktigt goda affärer och konstaterade vid kaffebordet att hen lyckats ta hem vinster för 20.000€ i år redan. Den latenta skatteskulden är 30% av detta, dvs placeraren har en faktura till Skatteverket på 6.000€ att vänta. Kvar i portföljen finns nu endast två fonder; aktiefonden Raketbolag samt aktiefonden Tråkiga bolag. Bägge fonder hade införskaffats i en rat var. Kontot är helt tomt. Läget var följande:

Placeraren konsulterar dig och funderar hur hen ska göra nu.

Det är två saker vi behöver ta ställning till. För det första kan vi se om det via skatteplanering skulle gå att minska på, eller helt avlägsna den latenta skatteskulden. För det andra om inget görs, varifrån tar man denna 6.000€ till skatten då den ska betalas? Kontot är tomt som vi ser ovan. Det här behöver vi borra oss in i och vi börjar med skatteplaneringen.

Om placeraren säljer hela innehavet i Raketbolag får hen en förlust på 20.000€. Eftersom överlåtelsevinster är avdragsgilla mot överlåtelseförluster kommer årets skatter att bli 0€.

Då placeraren sålt fonden Raketbolag kommer portföljen att se ut enligt följande:

I kassan finns nu 30.000€ som ju var Raketbolags värde vid inlösen. Eftersom den latenta skatteskulden kunde planeras bort behöver inte placeraren fundera på hur man skulle ha finansierat den där 6.000€ skatten som var på kommande.

Placeraren känner dock att Raketbolag har kommit oförtjänt ned och köper tillbaka Raketbolag en vecka senare. Då ser portföljen ut enligt följande:

Notera hur portföljens anskaffningsvärde ändrar i de olika situationerna. Nu är det en ny situation, som om placeraren hade skaffat en helt annan fond. I det här fallet litade placeraren på att fonden hade sjunkit bara tillfälligt, vilket är rätt vanligt då man skatteplanerar.

Nu visade det sig att placeraren hade bedömt läget helt korrekt. Raketbolag steg på knappt ett par år efter köpet till 50.000€, dvs till samma summa som hen ursprungligen betalade för fonden. Fonden Tråkiga bolag har också stigit. Portföljen ser nu ut som följande:

Portföljens nuvärde stiger medan anskaffningsvärdet hålls samma tidigare ovan i och med att placeraren inte gjort fler affärer. Om placeraren nu vill sälja Raketbolag gör hen en 20.000€ vinst och ska i så fall betala skatt 6.000€.

Den latenta skatteskulden 11/2021 som då var 6.000€ och som kunde planeras bort dyker alltså upp i det här skedet 9/2023 då vi tittar på fonden Raketbolag. Säljer man nu Raketbolag görs en vinst på 20.000€ och 6.000€ av det ska gå till skatt. Vad var alltså nyttan med att inte betala skatten redan år 2021?

Det handlar om ränta på ränta och vi ska betrakta den andra delen av dilemmat. På vilket sätt hade placeraren finansierat denna 6.000€ skatteskuld från första början 11/2021 då det begav sig? Hen hade tvingats sälja något eftersom kassan var tom. Det hade lett till både en omedelbar inverkan på det årets beskattning, men också på hela portföljens kommande avkastningsförväntning.

Under tiden 12/2021 – 9/2023 har fonderna stigit enligt följande:

Om vi bara tänker på vad placeraren hade missat genom att lösa in 6.000€ från endera fonden så kan vi konstatera att i Raketbolag hade denna 6.000€ stigit till 9999,60€ (+66,66%), dvs placeraren hade missat 3999,60€ i avkastning om hen hade löst in 6.000€ från den fonden. Hade placeraren löst in 6.000€ från  Tråkiga bolag hade detta kostat hen 1.500€ då fonden hade stigit +25% på samma tid, från 6.000€ till 7.500€.

Det här är hela poängen med god skatteplanering. Portföljens avkastning förbättras avsevärt då vi inte tar onödiga kostnader längs vägen. Vi åtnjuter ränta på ränta effekten. I det här fallet hade betalandet av skatteskulden på 6.000€ lett till förlorad avkastning på allt mellan 1.500€ och 3999,60€ beroende på fond.

Betyder det här att man lurar Skatteverket på något sätt? Absolut inte. Notera att Skatteverket också kommer att njuta av denna ränta på ränta effekt. Istället för att få 6.000€ skapas en ny latent skatteskuld på den avkastning som har skapats med pengarna som annars gått till skatt. Alla vinner alltså och det är mera frågan om när skatten betalas, inte om. Förr eller senare kommer placeraren att lösa in en del eller alla fonderna och senast då lägger skattebjörnen tassarna på skatten.

Presentkort

Några tips

Jag har varit med så pass länge på marknaden att jag sett både ett och annat vad gäller skatteplanering, eller till och med ofrivillig skatteplanering. Speciellt i eftersviterna av finanskrisen råkade en hel del placerare på en sällsynt otacksam situation. En förlust är avdragsgill det år förlusten fastställs och de kommande fem åren.

I finanskrisen var kursnedgången så omfattande att en del placerare som sålde då fick så stora förluster att det inte fanns en chans att få pengarna tillbaka på de kommande fem åren. Ironin blev alltså den att kundens portfölj kunde ha sjunkit från 100.000€ till 40.000€ och sålde man då fastställdes en 60.000€ förlust. Att med 40.000€ försöka få ihop 60.000€ i avkastning på blott 1+5 år visade sig vara en övermäktig uppgift i många fall och senare när portföljen faktiskt återställdes så fick man tyvärr en latent skatteskuld på innestående vinster även om placeraren bara fått tillbaka sitt eget kapital i verkligheten.

Det hade i det skedet varit bättre att inte sälja och istället rida ut stormen, åtminstone i teorin. I praktiken hade innehaven kunnat vara i fel bolag och för att få tillbaka pengarna borde man ha gjort omplaceringar. Det här stötte många på också, för riktigt allt som sjönk då återhämtade sig aldrig. Och så var man tillbaka i samma dilemma igen.

Det här leder till att man absolut inte ska samla på sig allt för mycket förluster ”i lager”, dvs i redan nu realiserade överlåtelseförluster. Min rekommendation är att man vid varje tillfälle har allra högst 2-3 års direktavkastningar ”i lager”, så om du årligen får 5.000€ i dividender som exempel så ska man inte fastställa mera förluster än 10-15.000€. Har man mer förluster än så får man ta dem senare helt enkelt. Annars har man just risken att förlusten inte hinner användas och så sabbar man sin egen beskattning i onödan.

Meningen är ju inte att man ska ha minus i portföljen, men vi behöver förstå att med allt placerande medföljer risk och att man har innehav på minus i portföljen är en del av vardagen som placerare. Det är helt enkelt något man får stå ut med. Det är extremt få som gång på gång lyckas undvika att göra misstag.

Ett annat tips är att noga fundera hur portföljen ska se ut efter att man skatteplanerat. Om det är meningen att portföljen ska återställas så är man bara borta från marknaden ett par dagar, men får avkastning alla andra dagar. Då jag säljer på förlust idag så eftersträvar jag inte att få köpa billigare imorgon. Har jag tur kan det lyckas, men mera handlar det om att fastställa förlusten på ett sätt som godkänns av beskattaren.

Jag har sett många case där kunden skatteplanerat sönder sin portfölj, försvagat den och allmänt inte återställt portföljen på ett bra sätt och därmed skadat de kommande avkastningarna avsevärt. En del har dessutom genom olycklig skatteplanering lyckats höja portföljens risk, helt i onödan och skapat helt onödiga portföljförskjutningar.

Skatteplanering erbjuder en möjlighet att städa bort misslyckade innehav, vilket är bra, men det är skillnad på minus och minus också. Det gäller att tänka igenom helheten innan man skrider till verket.

Det man sparar på med god skatteplanering har man som jag skrev framför sig i något skede, men fram tills dess kan man njuta av ränta på ränta på de pengar man inte betalade skatt på. Det här höjer hela portföljens avkastning förvånansvärt mycket. Vidare finns det inget tvång på att sälja placeringar på plus, så man kan dra ut på skattebetalandet väldigt långt.

Samma möjligheter finns då du istället för överlåtelsevinster har direktavkastningar

Upplägget är samma som ovan emedan överlåtelseförluster är avdragsgilla från alla kapitalinkomster. För aktiesparararens del handlar det om dividendintäkter, då aktierna inte är i aktiesparkontot. Men över lag är det här är något som speciellt gynnar hyresvärdar och skogsägare.

Om du får nettohyresintäkter på låt säga 7.200€/år (=600€/mån netto före skatt) så är det ungefär samma sak som om du hade gjort överlåtelsevinster på 7.200€ det året. Samma logik används, man letar upp fonder och aktier på minus för att inte behöva betala skatt på hyresintäkterna. I skattereglerna finns det några små saker till att beakta, men det är mera på detaljnivå som inte påverkar helheten så mycket.

Om aktierna eller fonderna annars är bra köper man dem tillbaka, men förstås då till ett klart lägre pris och förr eller senare har man allt på plus och kan inte minska på kapitalskatten längre. Det här beror förstås på förhållandet mellan portföljens storlek och storleken på direktavkastningarna. Det här är också något som man går igenom då man skatteplanerar.

Placerare med hyresintäkter eller skogsägaren som får skogslikvid har alltså en fördel jämtemot andra placerare, man kan ta lite mera risk. Går det bra är alla glada, går det lite sämre behöver man kanske inte betala skatt på hyresinkomsten eller skogsinkomsten och kan istället placera summan som hade gått till skatt och på så vis dra nytta av ränta på ränta effekten.

Svenne Holmström

Disclamer, beskattningen är ständigt föremål för förändringar och även om bloggen här siktar på att vara så felfri som möjligt så ansvarar du ändå för dina samtliga beslut och de konsekvenser de besluten får. Skribenten kan under inga omständigheter hållas ansvarig.

Grundkurs och fortsättningskurs i aktieplacerande, paketpris